12 juni publicerades en artikel i SvD av tidningens vetenskapsjournalist Henrik Ennart som intervjuar forskaren Cecilia Mayer Labba. Hon har efter 15 år som vegan börjat äta kött. Hon uppger att det är hennes egen forskning som övertygat henne att detta är rätt val eftersom en helt växtbaserad kost enligt henne ökar risken för näringsbrist, framförallt järnbrist. Tyvärr är budskapet vinklat på ett sätt som helt i onödan kan skapa oro hos alla, framförallt kvinnor, med ambitioner att äta växtbaserat. Trots att artikeln ligger bakom betalvägg har den fått mycket stor spridning i sociala medier och refereras flitigt i annan media. Till exempel lyfter tidningen Land Lantbruk Labbas åsikter som goda argument för att inte minska sitt köttätande under rubriken “Grönt är inte alltid bäst för hälsan och klimatet”. Blekinge läns tidning går ännu längre med “Onyttig vegoextremism ska inte tvingas på någon”.
Vad är det för revolutionerande forskning som får någon att börja äta animalier efter att ha låtit bli i 15 år?
Enligt Chalmers hemsida forskar Labba om hälsoeffekter av åkerbönor, antinutrienter i bönor och hur järn tas upp från växtprotein. Resultaten av hennes forskning avslöjas inte i artikeln men på sin höjd kan hon ha upptäckt att upptaget från järn i åkerböna och växtprotein är lägre än hon trodde. Detta har motiverat henne att börja äta kött igen. Det framkommer inte om hon själv drabbats av järnbrist som vegan. Genom sin berättelse och flera uttalanden i artikeln avråder hon indirekt alla från att bli vegetarianer eller veganer. Är hennes forskningsområde ett tillräckligt brett fält för att kunna dra sådana slutsatser?
Artikeln är ett exempel på hur man kan komma fram till felaktiga slutsatser genom att basera dem på ett begränsat forskningsområde eller enstaka studier. Vad säger forskningen i stort på detta område?
Världens största yrkesorganisation av dietister och nutritionister (AND – Academy of Nutrition and Dietetics) publicerar återkommande organisationens officiella ståndpunkt om växtbaserade kostregimer. I den senaste skriver de att välplanerade vegetariska kostregimer inklusive vegansk kost är hälsosamma, näringsmässigt tillräckliga och kan ge hälsovinster i förebyggande och behandling av vissa sjukdomar. Dessa kostregimer är lämpliga i alla livets skeden, inklusive graviditet, amning, spädbarnsår, barndom, tonår, till äldre och idrottare. Veganer behöver tillförlitliga källor till vitamin B-12 som berikad mat eller tillskott.
Ett nyckelord här är välplanerad, vilket i princip innebär att äta så varierat man förmår och minimera tomma kalorier så mycket som möjligt. Specifikt om järn skriver AND att vegetarianer generellt har lite lägre järndepåer men att detta snarast kan vara en fördel då det minskar risk för metabola sjukdomar. I västerländska befolkningar är nivåerna av blodvärde (Hemoglobin) och mätningar av järnstatus liknande mellan vegetarianer och icke-vegetarianer.
Med andra ord behöver vi inte oroa oss för vårt järnintag eller järnupptag om vi väljer en växtbaserad kost. Däremot har vi två val: att centrera kosten kring näringsrika växtbaserade livsmedel som frukt, grönsaker, baljväxter, fullkorn, nötter, frön och bär. Eller, om vi inte förmår hålla tillbaka på tomma kalorier, bör vi ta en multivitamintablett för att inte få i oss för lite av något näringsämne, till exempel järn. Men detta gäller även om vi äter blandkost, där många får i sig för lite fibrer, omättat fett, folsyra, vitamin D, vitamin E, kalcium och Magnesium. Personer som drar ned på joderat bordssalt kan även gynnas av att lägga till jod som tillskott.
Utöver ett övergripande alarmistiskt och vilseledande budskap innehåller artikeln flera tveksamma uttalanden.
“En ohälsosam växtbaserad kost är förknippad med ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och typ-2-diabetes.” Detta uttalande baseras på studier som delar in deltagarna efter hur mycket animalier, processade livsmedel och hela vegetabilier de äter. Problemet är att skillnaderna mellan extremgrupperna i dessa studier inte är så stora och de som äter “växtbaserat” har en ansenlig mängd animalier kvar i kosten. I England har man gjort långtidsstudier på veganers hälsa och dessa veganer äter ohälsosamt – mycket salt och processade livsmedel och lite frukt och grönt. Trots det har de lägre risk för hjärtkärlsjukdom och diabetes typ 2 jämfört med blandkostare. Däremot har de uppvisat högre risk för stroke och frakturer. En hälsosam växtbaserad kost är därför att föredra.
Om processade substitut till animaliska produkter: “Vi riskerar att reproducera vissa av de hälsoproblem vi sett med till exempel processade charkvaror.”
Vegokött är ett processat livsmedel som innehåller mindre hälsosamma näringsämnen jämfört med det livsmedel, t ex sojabönor, som det producerats av. För optimal hälsoeffekt och näringsupptag är det därför bättre att välja hela bönor, nötter eller frön som vegetabilisk proteinkälla. Men att vegokött skulle kunna ha hälsorisker jämförbara med charkvaror är helt taget ur luften. Charkvaror är säkert cancerframkallande för människor och vegokött innehåller inte några cancerframkallande ämnen. Vidare har studier visat att personer som äter vegokött får förbättrade hälsomarkörer i blodet jämfört med när de äter kött (se här, här och här).
“Men en växtbaserad kost, oavsett kvalitet, är förknippad med en ökad risk för bristsjukdomar av specifika näringsämnen som i sin tur kan ge konsekvenser för folkhälsan vid ett storskaligt kostskifte.”
Detta uttalande är helt felaktigt. En hälsosam växtbaserad kost, dvs en av hög kvalitet, ökar intaget av i stort sett alla näringsämnen jämfört med att äta enligt sedvanliga kostråd med få undantag. Ett är vitamin B-12 som vi behöver ta som tillskott när vi äter växtbaserat. D-vitamin kan övervägas till alla vid nedsatt solexponering och särskilt vid växtbaserad kost då intaget via kosten är lägre.
“Enligt Livsmedelsverkets undersökningar har var tredje svensk tonårstjej järnbrist i någon grad.”
Det stämmer, men det beror inte på en för låg köttkonsumtion i denna grupp. Lösningen på problemet är därför inte att avråda från en minskad köttkonsumtion. Riksmaten Ungdom, dokumentet man hänvisar till, lyfter andra problem med barns och ungdomars kostintag. Det handlar om för mycket salt, socker, vitt mjöl, mättat fett och för lite fibrer (dvs hela vegetabilier, framförallt fullkorn) och fleromättat fett. Att verka för att åtgärda detta ohälsosamma ätande kommer att öka intaget av näring i denna grupp, inklusive järnintaget.
Något som är bra med SvD-artikeln är att man lyfter att fler saker än kött påverkar järnupptaget. Det ökar om vi samtidigt äter något C-vitaminrikt, genom att grodda eller syra vegetabilier och minskar om vi dricker kaffe eller äter mörk choklad med maten. Men en viktig faktor nämns inte, nämligen att upptaget av järn ändrar sig efter vårt behov. Om vi har låga järndepåer så kommer vårt järnupptag att öka. Detta gäller bara järn från vegetabiliska källor. Animaliskt järn påverkas inte av detta. Cecilia Labba påstår att upptaget av animaliskt järn är 15% och vegetabiliskt bara 5%. Var dessa siffror kommer ifrån är oklart men litteraturen gör gällande att skillnaden är 18% respektive 10%, och den senare varierar efter vårt behov. Järnupptag minskar också av mjölkprodukter och ökar av vitamin A och Betakaroten (bladgrönt, gula och orangea grönsaker är bra källor).
Det finns alltså ett tiotal faktorer som ökar respektive minskar järnupptaget och kött är en faktor som ökar. Men är det rimligt att tillskriva denna faktor så stor betydelse när den har negativa effekter på vår hälsa? WHO har klassat rött kött och charkvaror som sannolikt respektive säkert cancerframkallande för människor. De understryker att det inte finns någon fastställd mängd som inte ökar cancerrisk. Det samma kan sägas om cigaretter. Om vi tänker oss att järnupptaget ökade varje gång vi rökte en cigarett, vore det ansvarsfullt av en forskare att i media avråda oss från att helt sluta röka för att minska risk för järnbrist?
Vi hoppas dessa rader lugnar dig som överväger att äta mer från växtriket. Genom att välja hela vegetabiliska livsmedel som frukt, grönsaker, baljväxter, fullkorn, nötter, frön och bär kommer din hälsa att förbättras och ditt näringsintag generellt att öka. Det finns ingen fastställd gräns där hälsan inte längre gynnas av att öka dessa livsmedel ytterligare. Att lägga minimala mängder animaliska livsmedel till en i övrigt växtbaserad kost kan vi sannolikt göra utan att riskera någon ohälsa. Men att det skulle gynna hälsan eller effektivt motverka näringsbrist är inte visat.
Linnéa Karlsson, ST-läkare geriatrik Veronica Hedberg, specialistläkare kirurgi David Stenholtz, överläkare onkologi Henrietta Lammes, specialistläkare internmedicin, PhD Nutritionist