Hypotyreos

Image by Анастасия Гепп from Pixabay

Fråga: Hej! Jag har hört att vegankost inte är bra för ämnesomsättningen eftersom det kan leda till hypotyreos, finns det en koppling?

Den körtel som är ansvarig för att producera tyreoideahormoner är (föga förvånade) tyreoidea, även kallat sköldkörteln eller brässen. Det är en fjärilsformad körtel som sitter vid halsen och producerar hormoner som bland annat reglerar ämnesomsättningen. Störningar i tyreoidea är vanligt där hypotyreos dominerar. Hypo-tyreos syftar på en underfunktion av sköldkörteln som då producerar för lite hormon. Enligt Sköldkörtelförbundet är det 465 000 i Sverige som tar medicin för sin hypotyreos och där 80% av de med sköldkörtelbesvär är kvinnor (Sköldkörtelförbundet, 2019).

En koppling som vissa gör mellan kost och sköldkörtelfunktion är genom att det finns ämnen i vissa livsmedel som ibland refereras till som goitrogener (från eng. goitrogens). Det kallas så för man tror att det inducerar ‘goitre’ vilket är engelska för struma (vilket är en förstoring av sköldkörteln). Struma är alltså ofta en anpassning av sköldkörtel i en miljö av för lite jod. Om det även leder mindre sköldkörtelhormoner blir det en hypotyreos.

Tidigare har struma varit en av de vanligare bristsjukdomarna runt om i världen men har kunnat avhjälpas avsevärt med hjälp av jodering av produkter eller steg i produktionskedjan (som joderat salt eller joderad bevattning). I Kina lyckats man exempelvis på kort tid halvera förekomsten av sköldkörtelstörningar genom jodering av salt (Zhao et al., 2014). Verkligheten är dock lite mer nyanserad då även för mycket jod kan leda till sköldkörteldysfunktion (alltså både hypo- och hypertyreos) och att det kompliceras av behovet inte är absolut utan anpassas beroende på tidigare jodintag (Leung and Braverman, 2012).

Ett säkert och hälsosamt intag av jod ligger mellan 150-600 µg (Livsmedelsverket, 2019) även om högre intag hos friska, icke-gravida visat sig vara tolererbart (Leung and Braverman, 2012).

Nu till frågan om en växtbaserad kost skulle påverka risken för sköldkörtelstörningar. Anledningen till att vissa spekulerar i att det skulle finnas en koppling är för att växtbaserade kostmönster ofta har en större andel av vissa växter som tros påverka sköldkörtelfunktionen som kål och soja (mer om det i nästa fråga som specifikt rör dessa livsmedel).

En observationsstudie baserat på Sjundedagsadventisterna undersökte om det fanns en koppling mellan kosthållning och hypotyreos. Det som författarna fann var att en lakto-ovo-vegetarisk kost ökade risken att ha hypotyreos med 7% jämfört med personer som åt blandkost. Det var inte så att vegetarianerna hade större risk att insjukna men större risk att vara diagnostiserad med hypotyreos när studien startade. De andra kostmönstrena (vegan, pesco- och semivegetarian) som undersöktes hade tydliga trender, men inga statistiskt signifikanta resultatet. Det ska dock nämnas att den veganska kosten hade en trend som visade på en 22 procent minskad risk för hypotyreos, men det uppnådde som sagt inte statistisk signifikans (Tonstad et al., 2013).

En “interventionsstudie” gjord på 120 barn med epilepsi visade att en ketogen kost (LCHF-liknande) under minst 12 månader hade som tydlig biverkan att det inducerade medicinsk hypotyreos hos patienterna (Kose et al., 2017). Interventionstudie är satt inom citationstecken eftersom det inte var en intervention i vanlig bemärkelse där man ofta har en placebogrupp, utan här fick alla barn som var med i studien ketogen kost som behandling för sin epilepsi. I slutet av studien var det 17 procent av patienterna som diagnostiserades med hypotyreos och som också fick behandling därefter. Författarna spekulerar i att det kan bero på att den ketogena kosten försätter kroppen i ett tillstånd av fasta eller svält, som sköldkörteln försöker kompensera genom ökad hormonfrisättning. Även om den här studien har många begränsningar som gör resultaten svåra att generalisera till resten av befolkning som inte har epilepsi, ger den viss insikt i hur kosten (på väldigt kort tid) kan påverka sköldkörtelfunktionen.

Min sammanfattande bedömning är att det inte finns några belägg för att en speciell typ av kost, så länge den innehåller en adekvat mängd jod, skulle öka eller minska risken för hypotyreos. Även om det finns vissa intressanta empiriska fynd som skulle kunna leda oss i någon riktning är det ännu för tvetydigt om dessa fynd är generaliserbara.

Fråga: Hej! Är soja och kål dåligt om man har hypotyreos?

Det varnas ibland för att livsmedel som soja och kål är negativa för personer som har hypotyreos samt att det kan leda till nedsatt funktion av sköldkörteln om man befinner sig i riskzonen för detta. Dessa livsmedel innehåller goitrogener och tros därför påverka sköldkörteln negativt. Historiskt finns mycket studier på djur där man observerat att olika typer av foder har gett djuren sköldkörtelstörningar. Ett av de tidigaste exemplen att visa detta var på kaniner som hade rikligt med kål i foderstaten; det ledde till att kaninerna utvecklade struma. I många (men inte alla) fall har de störningar som man sett hos djur kunnat avhjälpas med hjälp av extra tillskott av jod, vilket också har bidragit till att förstå mekanismen bakom dessa substanser. Även om goitrogener finns i flera livsmedel än kål och soja (finns även i kaffe, te, cassava, bambuskott och linfrön) så är dessa livsmedel mest omskrivna “på internet” vilket är anledningen till att de även kommer hamna i fokus här. Jag kommer vilja lägga mest fokus på de studier som finns på människor eftersom att det annars blir svårt att veta vilka fynd som är generaliserbara till människor (vilket såklart alltid är ett problem med djurstudier, varför denna studietyp bör begränsas inom nutrtionsforskningen i min mening).

Kålväxter

Vid nedbrytning av kålväxter bildas det olika substanser som har goitrogena effekter, som exempelvis isotiocyanat. Det är det som man tror ger vissa kålväxter dess stickande lukt och smak hos exempelvis senap och wasabi och kan vara en av förklaringarna till de hälsoeffekter som man ser vid konsumtion av kålväxter. Dock verkar också dessa substanser kunna påverka upptaget av jod i sköldkörtel och därmed kunna hämma produktionen av sköldkörtelhormoner (vilket i förlängning skulle kunna leda till hypotyreos) (Felker et al., 2016).

Vän av ordning ställer sig då frågan om detta endast är en teoretisk gräns eller om detta är realitet man bör förhålla sig till. En fallrapport från Kina ger ett viss svar på denna fråga (Chu and Seltzer, 2010). Där var det en 88-årig kvinna som hamnade i koma efter att ha ätit 1,5 kg rå bok choy under flera månaders tid. Där hade hennes sköldkörtel ‘stängt ner’ (myxedema var den medicinska diagnosen) vilket i sin tur ledde till koman. Så det skulle kunna illustrera någon typ av övre gräns som vi troligtvis inte borde överträda.

En interventionsstudie från 2019 undersökte hur “kål-juice” påverkade tyreoideahormoner såg ingen effekt av dagligt intag av en dryck med broccoliextrakt (sulforafan i det här fallet, en annan substans från kålväxter). Där gavs 267 personer antingen broccolidrycken eller en placebodryck under 12 veckor där mängden sköldkörtelhormon mättes före och efter interventionen. Hormoner som mättes var bland annat tyroglobulin, fritt T4 och TSH (vilka är markörer för att bedöma sköldkörtelfunktion). Ingen skillnad i sköldkörtelfunktion sågs mellan grupperna.

I ett ‘brev till redaktörerna’ (vilket är en direktöversättning av ‘letter to the editors’ vilket är ett sätt att skicka in artiklar utan att de granskas av andra forskare) var det en forskargrupp som testade att ge sina deltagare 860 gram kommersiellt tillgänglig grönkålsjuice varje dag under en vecka. Även om resultaten inte är adekvat presenterade så menar författarna att upptaget av jod i sköldkörteln minskade men inga förändringar av TSH och fritt T4 observerades.

Och tyvärr blir det inte roligare än såhär i studieväg! Det verkar finnas extremt lite interventionsstudier som undersöker kålintag och hormonförändringar varför det blir väldigt svårt för mig att dra några slutsatser kring detta. I en narrativ översiktsartikel på ämnet drog man slutsatsen att det fanns en låg risk för störningar av sköldkörtelfunktionen vid intag av kålväxter (Felker et al., 2016). Samtidigt uttryckte författarna en oro när det rörde sig om höga intag (>1kg kålväxter per dag) av otillagad kål av specifika sorter (som brysselkål och vissa sorters grönkål) som har ett högre innehåll av dessa jodhämmande substanser.

En viktig faktor som vi inte riktigt har nämnt än ordentligt är huruvida kålväxten är tillagad eller inte. Detta spelar troligtvis så stor roll för den goitrogena effekten att vi endast behöver bry oss över vårt råa kålintag (så länge vi inte blandar tillagad kål med rå kål eftersom att dessa substanser då får en möjlighet att bildas under digestionen). Detta beror på att upphettningen av kål snabbt inaktiverar det enzym (myrosinas) som är ansvarig för bildning av exempelvis isotiocyanat och andra liknande substanser.

Behöver en kålälskare vara orolig? Troligtvis inte. En del av den goitrogena effekten kan motverkas vid intag av extra jod, vilket tydligt har påvisats i djurstudier. Dock verkar det också finnas andra mekanismer hos dessa goitrogener i kål som påverkar själva bildningen av sköldkörtelhormoner som inte kan motverkas av jodtillskott (Watson and Preedy, 2009).

Behöver en person som tar medicin (som levotyroxin eller det vanligare kommersiella namnet LevaxinⓇ) för sin hypotyreos oroa sig? Med tanke på att dessa goitrogener endast interagerar med själva sköldkörteln och inte hormonerna i sig, innebär det ingen risk för själva medicineringen. För en person som inte är helt beroende av medicin utan har en del av funktionen kvar i sköldkörteln så kan de personerna tänka kring sitt kålintag som ‘kålälskare’ i övrigt bör göra.

Sammanfattningsvis; alla borde äta mer kål. Det är en grupp av grönsaker som innehåller extremt mycket näring och ofta till ett väldigt billigt pris. Alla borde också se till att säkerställa ett tillräckligt intag av jod. Tre gram joderat salt täcker hela dagsbehovet (jag tittar på er som håller på med ert salt från Himalaya, lägg ner med det där!). Och om kålintaget överstiger ett kilo om dagen bör majoriteten av den vara tillagad. Följer man dessa råd så maximerar man sin hälsonytta från kålen samtidigt som man minimerar eventuella risker som intaget skulle kunna föra med sig på sköldkörteln.

Soja

Till skillnad från andra goitrogener så visade tidiga studier på djur att soja påverkade sköldkörtelfunktionen oberoende av tillskott av jod. Baserat på in vitro, in vivo och djurstudier misstänker man att det är de fytoöstrogener som finns i soja som påverkar sköldkörtelfunktionen och att det delvis gör det på ett sätt som skiljer från goitrogenerna i kål (Marini et al. 2012; Watson and Preedy 2009). För en genomgång av alla mekanismer som är involverade rekommenderas artikeln av Hüser et al. från 2018. Även om in vitro, in vivo och djurstudier kan vara intressanta vill jag hoppa direkt in på humanstudier som finns på soja (eller sojakomponenter) och sköldkörtelfunktion eftersom det är ändå det som kommer vara mest vägledande.

En observationsstudie gjord på Sjundedagsadventisterna ville undersöka om sojaintag korrelerade med förändrade hormonnivåer (TSH i det här fallet). Här sågs ett samband hos kvinnor men inte hos män. Hos kvinnor som åt mer soja eller isoflavonoider från soja sågs en risk för att ha högre TSH-värden (Tonstad et al., 2016).

Den mest intressanta studien är dock denna systematiska översikt och meta-analys från 2019 (Otun et al., 2019). Deras sökning inkluderade alla studier publicerade fram till augusti 2018 som har undersökt hur intag av soja eller isoflavonoider från soja (dvs fytoöstrogener) påverkade olika sköldkörtelhormoner. De flesta inkluderade deltagare utan några speciella medicinska tillstånd även om ett par (två av 18) studier specifikt inkluderade deltagare med sub-klinisk hypotyreos (vilket är en mild/tidig form, ibland helt utan symptom). Resultaten från meta-analysen var att det inte verkade finnas några effekter på sköldkörtelhormoner, förutom för TSH, där gruppen som intog soja (eller isoflavonoider) ökade sina värden med 10%.

Det finns dock flera detaljer som är viktiga att känna till kring de originalartiklar som är inkluderade i översikten. Även om det är soja i alla olika former som undersöks så använder majoriteten av studierna tillskott i form av isoflavonoider; endast fem studier (28%) använde sig av proteinpulver gjort av soja och en studierna använda sig av sig sojamjölk (fast då även med tillägg av isoflavonoider). Ingen av de inkluderade studierna undersökte soja i form av annan mat som hela sojabönor, sojamjöl, sojakött, tofu, tempeh etc. De doser av isoflavonoider som användes var mellan 40-200 mg. För att jämföra har vi i tabellen innehållet av isoflavonoider för olika sojabaserade livsmedel.

Livsmedel (per 100 gram) Total mängd isoflavonoider 
Kokta edamamebönor    18 mg
Kokta sojabönor    12,5 mg
Växtbaserat ‘sojabacon’ (sojabitar med ”baconfunktion”)    9-118 mg (beroende på sort)
Växtbaserat ‘chicken nuggets’    4-15 mg (beroende på sort)
Växtbaserad sojakorv    3-12 mg (beroende på sort)
Växtbaserad ‘sojaost’ (cheddar, mozzarella etc)    6-25 mg (beroende på sort)
Sojadryck/sojamjölk    0,7-2,5 mg (beroende på sort)
Tempeh (fermenterade sojabönor)    29-73 mg (beroende på sort)
Tofu    13-48 mg (beroende på sort)
Koncentrerat sojaprotein    11-95 mg (beroende på sort)

Dessa värden är baserade på en lista från den amerikanska livsmedelsmyndigheten USDA (Bhagwat et al., 2008).

Förutom de goitrogena effekterna av soja på sköldkörteln verkar det också finnas en temporal  komponent (dvs ‘timing’) för de som använder sig av hormonterapi i form av exempelvis LevaxinⓇ. I en icke-systematisk review av (Messina and Redmond, 2006) skriver författarna att det kan finnas anledning att separera det orala intaget av hormonterapin (av exempelvis LexvaxinⓇ) från intaget av soja då det spekuleras i att vissa komponenter i soja kan binda till läkemedlet som förs ut genom kroppen istället för att tas upp. Författarna skriver dock att det överlag inte finns någon anledning att begränsa sitt sojaintag så länge som sköldkörtelfunktionen ses över och dosering av medicin justeras vid stora förändringar i intaget av soja. Förutom soja kan det även finnas andra livsmedel, till exempel sådana som har ett högt innehåll av fibrer och flavonoider, som kan hämma upptaget av oral hormonterapi; det ligger dock utanför ramen för den här frågan. Den som är intresserad kan läsa mer om det i en artikel av Liwanpo and Hershman från 2009.

Vilka slutsatser kan vi dra av den data och empiri som finns på det här området? Baserat på en observationsstudie, samt resultaten från meta-analysen så verkar det finnas en tendens till att intag av soja (och i synnerhet intag av isoflavonoider) kan öka kroppens produktion av TSH. Dock använde majoriteten av studierna isoflavonoider i form av tillskott istället för mat, vilket gör applicerbarheten hos de som äter soja som mat och inte som tillskott tveksam. Därför är det mycket möjligt att ett växtbaserat kostmönster med inslag av soja inte ens når upp till den lägre gränsen av isoflavonoider som undersöktes i den här studien (i de fall där hela proteinintaget kommer från sojaprotein är det troligt att man passerar den övre gränsen för vad som undersöktes).

Majoriteten av studierna i översikten undersökte också postmenopausala kvinnor. Det är definitivt en viktig målgrupp att studera, men det är mycket möjligt att fynden inte är direkt generaliserbara till resten av befolkning. Dessutom finns det ingen data som antyder om en 10%-ig höjning av TSH har någon praktisk relevans, så tills det finns någon data som tydligt pekar på negativa effekter av en sådan marginell höjning så tycker jag inte att det går att dra några slutsatser utav detta.

Den som av någon anledning överväger att utesluta soja eller minimera isoflavonoider ur sin kost bör också väga in alla de dokumenterade positiva hälsoeffekter som soja har. Förutom att isoflavonoider har visat sig påverka flera sjukdomsförlopp, flera väldigt relevanta för just postmenopausala kvinnor (Pabich and Materska, 2019) har konsumtion av soja eller isoflavonoider visat sig:

  • Minska risken för prostatacancer (Applegate et al., 2018)
  • Förbättra kolesterolvärdena (Harland and Haffner, 2008)
  • Förbättra överlevnaden efter bröstcancerdiagnos (detta gäller då för konsumtion av soja före bröstcancerdiagnosen, som i förbyggande syfte) (Qiu and Jiang, 2018)
  • Minska risken för koloncancer (Yu et al., 2016)
  • Minska risken för osteoporos och bennedbrytning (Akhlaghi et al., 2019)
  • Minska risken eller graden av värmevallningar (“hot flashes”) i samband med klimakteriet (vilket undersöktes genom tillskott av “equol” som är en substans som bildas från isoflavoner i soja av tarmbakterierna. Dock har inte alla rätt sammansättning av tarmbakterier för att bilda equol, varför det även kan ges som kosttillskott för ovannämnda effekt) (Daily et al., 2019)
  • Förbättra markörer för njurhälsa hos patienter med kronisk njursvikt (Jing and Wei-Jie, 2016)
  • Minska risken för diabetes typ 2 (Li et al., 2018)
  • Minska risk för att dö i flera olika cancerformer samt hjärtkärlsjukdom (dessa fynd gäller framförallt intag av isoflavonoider även om sojaprotein visade sig minska risken för för att dö i bröstcancer med 12% för varje 5 gram av intag av sojaprotein per dag) (Nachvak et al., 2019)

Samtliga av dessa studier är systematiska översikter med en eller flera meta-analyser som statistisk metod för att sammanställa resultaten. Det innebär att utfallen vi ser ofta är väldigt samstämmiga över flera olika studier med många olika deltagare och populationer. Det gör det även väldigt troligt att resultaten stämmer överens med verkligheten och inte är en produkt av bristfällig statistisk styrka eller små deltagargrupper.

Även om vissa av dessa fynd endast gäller intag av isoflavonoider är min rekommendation att säkerställa sitt intag av dessa substanser genom att äta sojaprodukter snarare än att ta tillskott av dessa substanser. Livsmedel baserade på soja innehåller i regel alltid en viss mängd isoflavonoider varför ett tillskott i så fall blir bortkastade pengar när man istället kan tillvara alla makro- och mikronutrienter vilket är viktiga komponenter i en hälsosam kosthållning.

Referenser

Akhlaghi, M., Ghasemi Nasab, M., Riasatian, M., Sadeghi, F., 2019. Soy isoflavones prevent bone resorption and loss, a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Crit Rev Food Sci Nutr 1–15. https://doi.org/10.1080/10408398.2019.1635078

Applegate, C., Rowles, J., Ranard, K., Jeon, S., Erdman, J., 2018. Soy Consumption and the Risk of Prostate Cancer: An Updated Systematic Review and Meta-Analysis. Nutrients 10, 40. https://doi.org/10.3390/nu10010040

Bhagwat, S., Haytowitz, D.B., Holden, J.M., 2008. USDA Database for the Isoflavone Content of Selected Foods, Release 2.0 69.

Chu, M., Seltzer, T.F., 2010. Myxedema Coma Induced by Ingestion of Raw Bok Choy. N Engl J Med 362, 1945–1946. https://doi.org/10.1056/NEJMc0911005

Daily, J.W., Ko, B.-S., Ryuk, J., Liu, M., Zhang, W., Park, S., 2019. Equol Decreases Hot Flashes in Postmenopausal Women: A Systematic Review and Meta-Analysis of Randomized Clinical Trials. J Med Food 22, 127–139. https://doi.org/10.1089/jmf.2018.4265

Felker, P., Bunch, R., Leung, A.M., 2016. Concentrations of thiocyanate and goitrin in human plasma, their precursor concentrations in brassica vegetables, and associated potential risk for hypothyroidism. Nutr Rev 74, 248–258. https://doi.org/10.1093/nutrit/nuv110

Harland, J.I., Haffner, T.A., 2008. Systematic review, meta-analysis and regression of randomised controlled trials reporting an association between an intake of circa 25 g soya protein per day and blood cholesterol. Atherosclerosis 200, 13–27. https://doi.org/10.1016/j.atherosclerosis.2008.04.006

Hüser, S., Guth, S., Joost, H.G., Soukup, S.T., Köhrle, J., Kreienbrock, L., Diel, P., Lachenmeier, D.W., Eisenbrand, G., Vollmer, G., Nöthlings, U., Marko, D., Mally, A., Grune, T., Lehmann, L., Steinberg, P., Kulling, S.E., 2018. Effects of isoflavones on breast tissue and the thyroid hormone system in humans: a comprehensive safety evaluation. Arch Toxicol 92, 2703–2748. https://doi.org/10.1007/s00204-018-2279-8

Jing, Z., Wei-Jie, Y., 2016. Effects of soy protein containing isoflavones in patients with chronic kidney disease: A systematic review and meta-analysis. Clin Nutr 35, 117–124. https://doi.org/10.1016/j.clnu.2015.03.012

Kose, E., Guzel, O., Demir, K., Arslan, N., 2017. Changes of thyroid hormonal status in patients receiving ketogenic diet due to intractable epilepsy. J. Pediatr. Endocrinol. Metab. 30, 411–416. https://doi.org/10.1515/jpem-2016-0281

Leung, A.M., Braverman, L.E., 2012. Iodine-induced thyroid dysfunction. Curr Opin Endocrinol Diabetes Obes 19, 414–419. https://doi.org/10.1097/MED.0b013e3283565bb2

Li, W., Ruan, W., Peng, Y., Wang, D., 2018. Soy and the risk of type 2 diabetes mellitus: A systematic review and meta-analysis of observational studies. Diabetes Res. Clin. Pract. 137, 190–199. https://doi.org/10.1016/j.diabres.2018.01.010

Livsmedelsverket, 2019. Jod [WWW Document]. URL https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/salt-och-mineraler1/jod (accessed 8.19.19).

Liwanpo, L., Hershman, J.M., 2009. Conditions and drugs interfering with thyroxine absorption. Best Practice & Research Clinical Endocrinology & Metabolism, Drugs and Thyroid 23, 781–792. https://doi.org/10.1016/j.beem.2009.06.006

Messina, M., Redmond, G., 2006. Effects of Soy Protein and Soybean Isoflavones on Thyroid Function in Healthy Adults and Hypothyroid Patients: A Review of the Relevant Literature. Thyroid 16, 249–258. https://doi.org/10.1089/thy.2006.16.249

Nachvak, S.M., Moradi, S., Anjom-Shoae, J., Rahmani, J., Nasiri, M., Maleki, V., Sadeghi, O., 2019. Soy, Soy Isoflavones, and Protein Intake in Relation to Mortality from All Causes, Cancers, and Cardiovascular Diseases: A Systematic Review and Dose-Response Meta-Analysis of Prospective Cohort Studies. J Acad Nutr Diet. https://doi.org/10.1016/j.jand.2019.04.011

Otun, J., Sahebkar, A., Östlundh, L., Atkin, S.L., Sathyapalan, T., 2019. Systematic Review and Meta-analysis on the Effect of Soy on Thyroid Function. Sci Rep 9, 3964. https://doi.org/10.1038/s41598-019-40647-x

Pabich, M., Materska, M., 2019. Biological Effect of Soy Isoflavones in the Prevention of Civilization Diseases. Nutrients 11. https://doi.org/10.3390/nu11071660

Qiu, S., Jiang, C., 2018. Soy and isoflavones consumption and breast cancer survival and recurrence: a systematic review and meta-analysis. Eur J Nutr. https://doi.org/10.1007/s00394-018-1853-4

Sköldkörtelförbundet, 2019. Statistik. Sköldkörtelförbundet. URL https://skoldkortelforbundet.se/battre-vard/statistik/ (accessed 8.16.19).

Tonstad, S., Jaceldo-Siegl, K., Messina, M., Haddad, E., Fraser, G.E., 2016. The association between soya consumption and serum thyroid-stimulating hormone concentrations in the Adventist Health Study-2. Public Health Nutr 19, 1464–1470. https://doi.org/10.1017/S1368980015002943

Tonstad, S., Nathan, E., Oda, K., Fraser, G., 2013. Vegan Diets and Hypothyroidism. Nutrients 5, 4642–4652. https://doi.org/10.3390/nu5114642

Watson, R.R., Preedy, V.R., 2009. Bioactive Foods in Promoting Health: Fruits and Vegetables. Academic Press.

Yu, Y., Jing, X., Li, H., Zhao, X., Wang, D., 2016. Soy isoflavone consumption and colorectal cancer risk: a systematic review and meta-analysis. Scientific Reports 6. https://doi.org/10.1038/srep25939

Zhao, W., Han, C., Shi, X., Xiong, C., Sun, J., Shan, Z., Teng, W., 2014. Prevalence of goiter and thyroid nodules before and after implementation of the universal salt iodization program in mainland China from 1985 to 2014: a systematic review and meta-analysis. PLoS ONE 9, e109549. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0109549

Bli medlem

Man behöver inte vara läkare eller jobba inom vården för att bli medlem i Läkare för Framtiden.

Det kostar 300 kr per kalenderår (studerande och pensionärer betalar 100 kr per kalenderår). Tecknar du medlemskap i oktober eller senare bjuder vi även på följande års medlemskap!

Läs mer ›

Följ oss på Facebook

Prenumerera via e-post

Fyll i din e-postadress för att prenumerera på vårt nyhetsbrev, samt bli notifierad via e-post när vi postar nya inlägg.

Twitter

Instagram