Att äta mer från växtriket, mindre från djurriket och mindre processade livsmedel är idag budskapet från samtliga världens expertpaneler och hälsomyndigheter. Att göra ett stort kostskifte i denna riktning, dvs att mer eller mindre uteslutande äta hela vegetabilier har i många studier visat överlägsna hälsofördelar jämfört med mer modesta ändringar. Det var denna kunskap som inspirerade mig att engagera mig för kostfrågan. Att vi genom en intensiv kostomläggning kan få en stor makt över vår hälsa är för mig ett mycket hoppingivande och glädjande budskap.
Genom åren har jag dock ibland möts av kritiska röster, framförallt från animalieindustrin och debattörer som vill verka för en fortsatt eller ökad konsumtion av animalier till varje pris. Ganska ofta har dessa debattörer lyft det faktum att jag är vegan och på olika sätt antytt att jag därför inte är värd att ta på allvar. LRF skrev i en replik på SVT Opinion att organisationen jag företräder, Läkare för framtiden, vill att alla ska sluta dricka mjölk och att detta är en ”intressekonflikt”. Hälsobloggaren Jacob Gudiol rubricerade i samma tråd att ”veganer ger ingen rättvis bild av forskningen”. På sin blogg beskriver han Läkare för framtiden som en ”propagandamaskin för veganism”. LCHF-bloggaren Annika Dahlqvist tycker vi är ”militanta veganer”. Nämnas bör att Läkare för framtiden inte verkar för veganism i första hand utan för en ökad konsumtion av hela vegetabilier, ett råd vi försöker få ut till både veganer, vegetarianer och blandkostare. Men själv är jag vegan. Innebär det att man inte kan lita på det jag säger? Personer som driver denna tes har förstås en negativ bild av veganer. Sannolikt anser man att veganer är oresonliga och extrema vilket i sig skulle vara en ”intressekonflikt”. Veganism handlar per definition om djuromsorg men många anammar en vegansk livstil även av hälsoskäl, för miljön eller för den globala matförsörjningen. En person som känner starkt för ett av dessa områden är förstås teoretiskt mer benägen att acceptera vinster enligt övriga områden. Men är detta att likställa med en intressekonflikt eller jäv? Vad säger vetenskapen?
Det finns i dagsläget inga studier eller ens någon vetenskaplig hypotes att veganer skulle vara mer benägna att feltolka eller förställa data. Däremot talar mycket för att många som äter kött gör det, åtminstone när köttätande diskuteras. Detta forskningsområde centreras kring en psykologisk process som kallas ”köttparadoxen” , vilket är den psykologiska konflikt som uppstår mellan vårt köttätande och vår moraliska reaktion på djurs lidande. Denna konflikt hotar inte bara vår njutning av att äta kött, den hotar vår identitet. När våra handlingar inte överensstämmer med våra värderingar uppstår en spänning som kallas ”kognitiv dissonans”. Denna beskrevs första gången 1959 efter ett klassiskt experiment. Forskarna lät deltagarna utföra en synnerligen tråkig uppgift under en halvtimme. Vissa av deltagarna ombads sedan ljuga för andra deltagare i väntrummet att uppgiften egentligen var intressant och spännande. Sedan tillfrågades alla vad de tyckte om uppgiften. Det visade sig då att de som sagt till andra deltagare att uppgiften var intressant själva faktiskt tyckte att den var det och att de gärna skulle göra experimentet igen. Forskarnas slutsats var att den spänning som uppstår när vi inte handlar enligt våra värderingar (kognitiv dissonans) genom att till exempel ljuga skapar stress. För att undgå denna stress undviker vi situationer och information som påminner oss om dissonansen. Vi kan antingen ändra vårt beteende eller omedvetet ändra vilken information vi tar in och våra värderingar. När det kommer till köttätande kan vi alltså antingen sluta äta kött, eller hitta på skäl varför det är moraliskt försvarbart. Tyvärr väljer fortfarande många det senare. Det är anledningen till att man som vegan eller vegetarian återkommande möts av frågor och argument som helt saknar saklig grund och ibland gränsar till det bisarra. Var ska alla djur ta vägen om vi slutar äta kött? Var får du protein ifrån? Har vi inte alltid ätit kött? Vad gör du om du hamnar på en öde ö med en spädgris och svälter? Är bröstmjölk veganskt? Men växter har väl också känslor? Var inte Hitler vegan?
Att debattera genom att lyfta egenskaper hos sin motdebattör (personargument eller ad hominem-argument) i stället för att fokusera på sakfrågan är förstås alltid irrelevant och ofta ett tecken på att man har slut på sakliga argument. Men om vi väger in tillgänglig forskning om kognitiv dissonans blir det ju lite extra underligt att som köttätare antyda att veganers argument för minskat köttätande är mindre värda än andras. Menar man även att bara rökare bör komma till tals när rökningens skadeverkningar diskuteras?
Oavsett vad vi äter är min förhoppning att vi kan mötas i en givande diskussion där vi fokuserar på sakliga argument och inte på varandras egenskaper. Att minska den kognitiva dissonansen kan ytterligare bidra till djupare och mer givande möten. Detta gäller många sakfrågor men jag kan inte komma på något område där gapet mellan våra värderingar och våra handlingar är större än vårt kollektiva utnyttjande av djur för mat. Ingen vettig människa vill se ett djur utsättas för onödigt lidande. Att vi samtidigt föder upp djur under oacceptabla förhållanden och sedan dödar dem i späd ålder trots att vi inte behöver är faktiskt svårt att begripa. I stället för att göra mentala akrobatkonster för att rättfärdiga oetiska handlingar behöver vi överväga att handla annorlunda. Det kommer att göra oss till lyckligare människor och vår värld kommer bli en bättre plats.
David Stenholtz Ordförande Läkare för framtiden Bitr. överläkare onkologi
Denna artikel är tidigare publicerad i matmagasinet VEGO. För prenumeration, klicka här. https://www.vegomagasinet.se/prenumerera/